Härom sistens hittade Alva ett övergivet gelehallon som någon föregående kväll hade tappat i soffan. Förbryllad höll hon den lilla rosa, godisen mellan tummen och pekfingret, försiktigt som om den vore gjord av guld. Hon luktade på den och såg lite så där lagom pilimarisk ut för att  sedan ge gelehallonet en liten puss. Varpå hon insåg att hon var iakttagen av en bunt fånleenden typer som med största sannolikhet var ute efter hennes skatt. Bäst att ta fly och rädda det som räddas kan, det vill säga gelehallonet. Sagt och gjort. Fröken lade benen på ryggen och gelehallonet i munnen. Och dessa bilder är beviset på hur nöjd en liten unge kan bli av ett enda litet gelehallon.