sitter jag här i Haparanda och glor. Vet inte vad jag ska hitta på! Uuu... Solen skiner och vattnet droppar från taket. Alva busar järnet i sin gåstol med en visp, ett decilitermått och en Lilla My nalle. Tänk om man var lika lättroad som hon. Då skulle jag kunna ta fram en skål och fiska upp en slev från någon låda, sätta mig på golvet och banka för kung och fosterland. Tyvärr är jag inte lika lättroad som lilla madame. Istället stryker jag omkring som en rastlös hund fram och tillbaka i huset, kollar in i kylskåpet varje kvart och konstaterar att allt fortfarande står kvar på sin plats. Det är som någon slags ritual; en tvångstanke: "Kolla in i kylsåpet, kolla in i kylskåpet". Ibland tar jag mig en liten snack och fortsätter att stryka omkring. Alltså nu låter det som om jag är någon slags neurotiker, men det här beteende uppträder bara när jag är rastlös och uttråkad. Jag gör det aldrig hemma, bara när jag är hos mina föräldrar och hälsar på. Nåja, nu måste jag hitta på något vettigt att göra; kanske packa ner min lilla sockerböna i pulkan, gå ut, njuta av vädret och få oss en nypa friska luft!

CIAO!!