2009 var året då jag inte reste någonstans, den enda resan jag gjorde var min graviditet. Och nej, det kanske inte var som en månad i Thailand men däremot några månader av illåmående, viktuppgång, trötthet, humörsvängningar (bland annat över en kvarglömd filt), förväntan, rastlöshet och till slut en alldeles egen Alva :)
En alldeles egen liten Alva som man kan pussa, krama, bara titta på och förundras över.

Och Eddie då, han känner sig inte lika utanför längre, som i början när vi kom hem med den där konstiga lilla saken som skrek, åt , sov och upptog all mattes tid. Eddie kan fortfarande inte förstå var den kan ha kommit från, men vad gör väl det för hon kastar ju mat på golvet för bövelen :) Sånt gillar Eddie starkt!