Simons old shoes

Jag, Alva och Eddie är på promenad i skogen. En äldre man har parkerat sin volvo 240 vid vägkanten.

Den äldre mannen: Oj, vilken fin hund du har. Får man fråga vad det är för ras.

Jag: Tack! Det är en labrador...

Den äldre mannen väldigt seriöst: Jaaa, nu ser jag ju. Tittade först att det var en sån där "Flättrivel".


Jag kunde inte låta bli att dra på smilbanden :)

För ett tag sedan bestämde jag och Simon att det var dags för Alva att flytta. Sagt och gjort, Alva flyttade hela fem meter; till ett eget litet rum som vi gjorde iordning till henne. Vi målade väggarna, köpte en egen liten garderob, en söt hylla och en bänk med förvaring och slutresultatet blev riktigt najs :) Eftersom vi inte har ett egentligt sovrum i huset vi hyr kändes det bra att Alva fick ett eget litet krypin, där hon kan sova ostört. Samtidigt kan vi titta på TV igen och slipper smyga runt som två rymligar i vårt eget hus. Lite vemodigt kändes det när lilla Alva flyttade till eget men hon lovade att mamma får hälsa på när hon vill ;)

to Simon

För länge, länge sedan gick jag på på Råstenens förskola (vilket namn, va!? Alla andra förskolor heter något gulligt typ Snöbollen ) som låg ett stenkast från där jag bodde. En sak som jag minns tydligt från den tiden är en gång när vi satt i sagorummet. Alla satt på varsin sittpuff och dom som hade haft otur och inte hunnit få tag på en färgglad puff, satt på en brun puff. Dom bruna puffarna, bajspuffarna, var fulast och dom ville ingen sitta på.
Just den här dagen fick vi berätta fritt om saker som hänt oss. Jag minns inte vad jag berättade om, det enda som etsat sig fast i mitt minne är hur en av mina kompisar, en kille i 6-års åldern berättar; "En gång när jag var liten drunknade jag", varpå resten av oss sitter, storögda, på våra puffar och säger "WOOOW" i kör. Det måste vara den häftigaste historien vi har hört!
När dagisfröken sedan försöker förklara att om man druknar dör man vill inte killen lyssna. Han har faktiskt drunknat en gång när han var liten, på badhuset och att hans mamma och syster sedan räddat honom. Och vi andra håller med honom, han har faktiskt drunknat.
Vilket minne! Jag undrar hur jag kan komma ihåg det där. Det var ju för bövelen 19 år sedan. Jag undrar om någon annan kommer ihåg eller om jag är ensom om att minnas. Det är ett av mina starkaste minnen från min tid på  Råstenens förskola men också sittpuffarna, hur en kille fick en grön larv i sina makaroner och kampen om dom fasansfulla galonbyxorna.
Det var tider det!

Antal minigaddar: 6 st

Eddies favvoställe för tillfället; megasnöhögen med utsikt över cykelvägen.

I måndags var vi på kinareastaurang och åt lunch. Alva var såklart med oss och efter att hon ätit upp sin egen mat började hon bli smått rastlös så jag fick snällt ta upp henne och gå runt lite med det lilla livet. Vi tittade på alla färgglada fiskarna i akvariet och Alva blev vild av alla firrarna. Vi gick vidare för att checka in den stooora feta buddha-statyn. Alvas ögon var runda som tefat, hon tog några höga c:n och började därefter att dunka Buddha på den stor, feta magen och hängtuttarna frenetiskt samtidigt som hon sa; "MAMMA, MAMMA; MAMMA". Tre gånger för att det skulle sjunka in ordentligt. Tack, Alva! Tack så mycket!

Dom får mig att tänka på våren (helst ska dom vara vita eller svagt rosa)...åh, våååren! Skoter, sol, varm choklad, brasor, semlor och pulkabackar. Frusna tår, röda kinder, vatten som droppar och tulipaner ;)

Inte mycket har hänt här! Under konstruktion, pyttsan! Tummen är fortfarande kvar i röven och bloggen i kaos! Men det kan väl inte hindra en från att återuppta bloggandet! Så om vissa saker är lite knasiga så får det vara så ett tag. Meningen är att jag ska snickra ihop en header, men har man tummen mitt i handen är det inte så lätt. Och bloggarkivet är lite underligt och nej, det ska inte vara så.
Nåja, dags att knåpa ihop några inlägg då :)